Ljudnivå
| Ljudvågor är små ändringar i lufttrycket, där storleken på trycksvängningen bestäms av ljudkällan. En indelning av det hörbara området kan inte göras med en helt vanlig linjär måttstock. Därför används en skala för ljudnivå med indelning i intervaller som växer proportionellt med ljudtrycksnivån. Detta mått känner vi som decibelskalan (dB).
En ljudvågs amplitud (det högsta värdet en ljudvåg har) bestäms av storleken på trycksvängningen. Ljudtrycksnivån mäts i decibel (dB – uppkallat efter Alexander Bell, uppfinnare av telefonen) som inte är en linjär utan en logaritmisk enhet. Detta innebär att enheten motsvarar upplevelsen. En liten förändring av ljudnivån vid låga ljudstyrkor kan uppfattas som en tydlig höjning eller sänkning av ljudet. Däremot ger en lika stor förändring i ljudnivån vid en hög ljudstyrka inte samma hörbara intryck. Under kontrollerade förhållanden är den minsta ändring av ljudnivån som kan uppfattas c:a 1 dB, men 3 dB är den minsta höjning eller sänkning av ljudet som har praktisk betydelse. En ändring från en till två enheter kan vare hörbar; en ändring från 100 till 101 är det inte. Den logaritmiska skalan är också ett smidigt sätt att hantera såväl små som stora tal. Det senare är viktigt då den mänskliga hörseln spänner över ett så stort omfång – ljudtrycket vid smärtgränsen är cirka 10 miljoner gånger högre än ljudtrycket vid hörtröskeln (vid 1 kHz). Valet av logaritmisk skala som jämförande mått på ljudstyrkenivå övervinner en hel del problem och motsvarar ljudnivå i förhållande till hur örat upplever ljud. Exempelvis upplevs en höjning eller minskning av bullernivån med 10 dB som en fördubbling eller halvering av hörintrycket. Ett fördubblat ljudtryck innebär alltid 3 dB ökning av ljudtrycksnivån oavsett vilken nivå man utgår från. Förbättringar av ljudsituationer kan generellt övervägas om en reduktion på 5 dB kan uppnås. |
