Ljudreflektion

| När en ljudkälla ger ifrån sig ljud i ett rum sprids det och träffar väggar, tak, golv och andra objekt i rummet. När ljudvågen träffar en yta reflekteras och absorberas en del av ljudvågen. Hur mycket av ljudet som absorberas/reflekteras av ytan beror på ytans material och utformning, och den individuella reflektionen bestäms av de akustiska egenskaperna i de ytor från vilka de reflekteras. Reflektionen bestäms också av det avstånd som ljudvågen har rört sig över (luften absorberar också en viss del av ljudvågens energi). Stora uniforma ytor reflekterar ljud bättre än oregelbundna. När en ljudvåg träffar en fullständigt jämn yta kastas den spegelvänt tillbaka. Alla avvikelser i den reflekterande ytan kommer att påverka reflektionen. Om en reflekterande yta har absorberande egenskaper kommer en del av energin att absorberas, men reflektionsmönstret påverkas också av vinkeln på ljudvågen. Det gäller särskilt vid reflektion från en tunn skiva, som kan få en vibrerande påverkan av en ljudvåg så att reflektionsvinkeln varierar. Ojämna ytor sprider ljudvågens energi. Oregelbundna ytor kan splittra ljudvågen i många små ljudvågor med resultat att reflektioner inte är hörbara när de når lyssnaren. En diffus yta kan vara regelbunden, till exempel böjd, eller oregelbunden, som till exempel ytor i en ljudstudio. Ur designmässig synpunkt är det viktigt att komma ihåg att all spridning från ytor är till en del avhängigt av frekvensen. Det betyder att storleken på oregelmässigheterna ska vara i ett visst förhållande till våglängden på ljudvågorna. Det medför också att en yta som ger bred spridning av reflekterande ljudvågor i en viss frekvensskala, kan skapa väl samlad eller mycket starkt speglande reflektion i en annan frekvensskala. |


